Ok, jag har i alla år blivit pumpad med några fakta om surströmming:
- det luktar värre än det smakar
- det smakar helt ok
- det smakar salt
Igår hade mästar Anders surströmmingsskiva på sin gård. Förutom att han överöste oss med öl, sprit, vin, kräftor och matjessill (med brynt smör!) så fick vi äntligen smaka på surströmmingen.
Allt jag hade lärt mig var fel.
- Det luktar som en blandning av bajs och sill.
- Det smakar som en väldigt väldigt gammal och fuktig Havarti-ost.
- Det är bara inte alls gott.
Det är dynga!, som min mamma sa.
De här var goda i alla fall:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar