En grej jag har med opportunism

Ikväll så var jag på en fantastisk köttmiddag i Ulric och Teddys härligt mustiga och ofixade våning i Gamla stan.

Jag, Ulric, Karin, Emma och Cissi åt ungsstekt sidfläsk med rotmos och äppelchutney som Mamite och framförallt Anders hade lagat. Ilse tittade på Benny och fick andra att rita grisar, hus, kaniner och hästar innan hon somnade i Ulrics säng.

Karin och Emma var TV-kvinnor. De var tvugna att gå tidigare för att de skulle till Whiskey- och ölmässan och kolla på "vääärldens bästa coverband". Och på vägen hem, med en slumrande Ilse i vagnen, funderade jag på vad det egentligen var som jag tycker är sjukt irriterande med deras sätt. Jag kom fram till en slags tankekedja.

Om man ska vara en bra TV-kvinna, så måste man vara opportunist. Man måste vara nyfiken och kunna ta till sig nya saker, och kunna exploatera dem. Det betyder också att man inte kan ha en hållning i några betydande frågor, det skulle kunna innebära ett hinder att inte alltid kunna vara superflexibel.

Många framgångsrika mediamänniskor är så. Calle och Pelle, David och Victor och Adam, Erik och Johan, för att inte tala om Jonas och Jonte. Maria och Safa. Jag skulle kunna göra en mycket längre lista.

Men, vad är det som jag inte gillar med det här då? Det är väl inget fel att kunna anpassa sig till nya sammanang och inte släpa på ett hindrande ideologiskt bagage? Exempel: Jan Scherman.

En sak är kanske att jag tycker att min mamma är ganska mycket så, att hon egentligen inte har någon hållning. Fast det stämmer inte riktigt, för hon är samtidigt sjukt traditionell.

TV-människor opererar ofta inom det accepterades ramar. De tänjer lite på gränserna, men står sällan för något helt nytt, något som de skulle vara osäkra på. Man gör ofta sådant som man vet att man kommer få credit för. Är det det som jag ogillar, det här trendkänsliga? Men det gillar jag ju tror jag.

Men jag kom på en annan sak då, att när Karin pratar om att det är så himla gott med ostfondue, så tänker jag a/ nej det är det inte och b/ guuuud vilken dålig smak. Och det kanske är för att jag har en egen, annan idé om vad som är bra i just det fallet. MEN, vad är det då? Varför är det inte jag som säger att smörstekt granriska är det bästa? Varför tillåter jag mig själv att reagera på saker som andra gör och säger som jag tycker är idiotiska, istället för att bara släppa det? Kan vara för att jag har en diffus idé om blygsamhet. Kan också vara för att jag egentligen inte har en idé om vad jag gillar, utan bara en känsla för vad jag inte gillar? Allt det är hur som helst ganska osocialt.

Kontentan? Jag måste bli bättre på att veta vad jag gillar. Och kunna använda det. Och då kanske jag kommer på att jag också kan vara opportunisktisk ibland. För jag är alldeles för mycket åt andra hållet, och jag tror inte att just den opportunistiska, eller ska man säga levnadsglada, attityden är fel i sig, kanske i vissa sammanhang, men inte i allmänhet.

10 saker jag gillar:
1/ Pet Shop Boys
2/ Lasagne
3/ Kött i långkok/långstek
4/ Min familj
5/ Modulsyntar
6/ Att surfa
7/ Att resa till nya ställen
8/ Att köpa Zegna-, Whyred- och Pourkläder
9/ Att lyssna på musik
10/ Att bjuda på julfrukost

Från och med nu ska jag försöka lista tre bra saker jag har gillat varje dag. Ja det är en terapimetod.

iTunes Genius

Är inte Genius det bästa som hänt sedan trådlöst internet?

Family life är ju gütt ändå

Igår dansade jag, Lena och Ilse till Amy Winehouse i en halvtimme innan våra gäster kom på kräftskiva. Sedan hoppade hon (Ilse) självmant upp på sin plats vid bordet ock krävde kräftor. Och så åt hom typ 12 stycken, allt enligt konstens regler med sörpel och allt. Och sedan dukade hon upp fika i barnkammareren med Vita som är 6 år.

Idag så somnade barnen i bilen när vi var på väg hem från min mamma genom ett mörkt kvälls-Stockholm, och jag och Lena diskuterade Viktiga Saker. Och nu lyssnar vi på Swepties/Le Car/Sugababes/Josh Rouse och ska kolla e02s02 av Weeds.

Skönt!

PUBLIC SERVICE ANNOUNCEMENT

Jaha, nu är jag på köttmiddag hos Ulric och Teddy i deras fantastiska 70-talsvåning i Gamla Stan och känner plötsligt att jag kan börja lyssna på DM. Igen. Efter ett uppehåll på 15 år.

Susanna Hoffs -> Guns'n'roses -> Depeche Mode.

Everything Counts!